Fy vad detta är tufft, att mista en vän man haft i så kort tid, men som alltid så går ju livet på som vanligt igen .

Även om det gör ont i mellan åt så måste man fokusera på det dagliga och tänka framåt.

Vi har haft en lugn helg med ros och skratt, ALLA ni där ute i vimlet är helt FANTASTISKA  

Tack! Alla! Ni för blommor, sms., Mail, besök och samtal. Människor som ni gör det lättare att tackla sorg.

Det har varit en mörk tid för oss här i skogen, och det lär ta ett par månader till innan vi är tillbaka Vi har lite sorg kvar att tackla. Jeanette skulle blivit 40 år den 23:e,   Joakiem och Far i skogen fyller 43 respektive 64 den 24:e, d en  26:e mars,  då toppar Johan med att bli 45 år , HERREGUD min familj är gammal he he he he .ja om man slår ihop det så blir det en stor summa fnisssss.

Att ha vuxna barn känns konstigt med tanke på att jag bara är 61 år tsssssssssss, hur det nu kommer sej, men vi blir ju bara snyggare med åldern eller hur var det .

Men jag kan säga att jag känner mej  lyckligt lottad som får ha bonus ungar som är tonåringar vilket gör att man  hinner inte tänka efter hur ens ålder ligger till.

Att ha så kul med barn, eller förlåt tonåringar ger livet ett lyft, att sen ha dessa underbara ungar ihop med våra hundar och alla vänner gör att man kan sätta sej ner och fundera.  Hur det kommer sej att det slår så hårt ibland när man förstår att ngt gott har man gjort.

 För alla tycks faktiskt trivas med oss alla i familjen.

 Se hur dessa unga tjejer utvecklas till unga kvinnor med skin på näsan och ett gott interlekt.

 Detta gott folk vittnar om att man ska nog vara glad att man får uppleva livet i dess alla former och schatteringar, och försöka hantera problem och smärta på ett ödmjukt sett och kunna detta till trots ha empati för andra och livet.

Själv blir jag så arg på livet när det gör ont när en fysisk smärta uppehåller sej i kroppen

 Men med 45 års ibland outhärdlig smärta så har jag lärt mej att hantera detta på ett sätt som egentligen är lite  korkat .

Som ung tränade jag konstant löpning och idrott i alla form. Kan man inte tro av att se mej idag.

Nu mer så går jag ner till mitt trim och sätter mej trimmar eller klipper ngn eller fler hundar  bara för att tömma hjärnan och distrahera smärtan, som gör sej gravt påmind en sån tid som denna.

 Det är naturligtvis bra att djuren får de dom ska ha i vård av pälsen, men jag har ju dessvärre mer smärta efter. Men vad sjutton gör det hundarna ska ju ha sitt i alla fall. Och ge efter för smärtan är inte riktigt jag och jag gnäller inte för det finns de som har de sjufalt värre.

Nu sitter jag här efter en dag som varit lite hysterisk med hundar som ska hem efter en vecka eller två veckors inackordering. Det är lite jobbigt varje gång för fler av dem har ju varit här förr och ganska mkt så det är lite tomt när de åker hem ,

 Det är underbart att se när ägarna kommer hundarna blir sååå glada men de vill ut och ha kul och lyssnar först till våra röster trots att ägaren är där, det är så tacksamt jobb för djuren visar verkligen med  sitt kroppsspråk vad de tycker så nu blir det lugnt till semester börjar då är det dags igen.

 Vi tar inte nya dagis hundar för vi ska fort sätta bygga och vi vill att det ska flyta på och de som finns här ska komma i första hand, så vi kommer ha det lugnare framöver.

Äldsta sonen Johan var hemma och hjälpte Natalie med sin lilla älskling( laptopen) som fått ett STORT virus men som nu är upp graderad och används som vanligt igen.

Men mindre kul var det när han upplyste sin mor om att hennes laptop också var angripen , ja ja---- det blir så ibland och det är väl det man har sina duktiga söner till, som att mecka bil laga dator och dylika ting  som måste göras.

Far han tittar inte åt teknikens värld vare sej det gäller dator skruv eller bil, hans motto är:::: att en bil ska rulla från A till B, händer ngt där emellan så finns det folk som jobbar med sånt hela dagarna, vilket han har rätt i MEN DET KOSTAR PENGAR ofta Massor.

Ja så är det här i skogen och så har det alltid varit men jag tackar min herre för att vännerna kommer som ett skott så fort det kniper här. Det är vänskap gott folk.

Nu ska jag slänga mej baklänges i min säng , våra fyrfota sover ,Far glor på TV och flickorna är ute på Fejjan snart släcker vi ner huset och låter det vila för morgondagen lär bli lika vild som denna och andarna behöver en paus för att det ska fungera när ögonen öppnas på alla fyrfota och två benta efter en skön natt  sömn .

 Sov gott världen, och alla ni kända och okända som har tiden för sömn nu

Be safe n´ feel the force Er MOR i skogen        

Hur ska man beskriva denna smärta fattar jag inte , jag trodde jag var immun mot den, har man förlorat ett barn så finns det inget annat som kan vara så smärtsamt,

Men smärta ter sej på olika sätt och det ena förtar aldrig det andra, men att detta skulle göra så ont visste jag inte.

Jag har alltid varit blödig med mina djur och vill att de ska ha det bra och må bra och leva länge Allt detta har varit uppfyllt men nu har vi råkat på en ond cirkel som håller i sej och det hårt.

Men jag är sååå förtvivlad och förbannad  , förbannad för jag vet vad som händer nu . innan jag drar berättelsen om min snigel ska jag bara spy ut min sorg och ilska mot de belackare och angivare som nu kommer att sitta och klappa händer hoppa jämfota  över vad som just hänt och vem det har hänt --men klappa ni --- jag är inte färdig än för detta satte mer fyr än ngt annat och nu är jag frustrerat ledsen över hur jävla dum man kan vara som människa eller som de människor som nu skadat oss så illa men kom igen ni VI ÄR BEREDDA!!!!!!!!!

Ska nu berätta sannsagan om den bruna SNIGELN ( Ulitka) som kom in i vårt liv med studs i benen.

Blev av hennes förra ägare tillfrågad om jag kunde ha hennes Dobermann då hon skulle resa bort ,Hon hade bott i Italien och där köpt denna tik men kom hem till Sverige för att finna att det var inte här hon skulle bo.

En skilsmässa gjorde att hon inte kunde ha hunden kvar och då försökte först sätta ut henne hos fodervärd, men fick tillbaka henne på grund av att fodervärden ansåg att hunden:” var dum i huvudet”, osocial och aggressiv.

Hunden kom tillbaka till ägaren och blev där en kortare tid varpå det annonserades och försök till försäljning .

Men ingen visade seriöst intresse för hunden, vilket jag kan förstå då en två årig Dobermann som är understimulerad är mer högt än lågt ( vilket visar sej i statistiken för omplacering av unga ”Dobbisar”)

Med facit i hand idag så vet jag varför ingen köpte henne, hon var inte registrerad i Sverige hade inga papper förutom Italienska stamtavlan vilket gör att det blir svårt att fåhunden såld .

När det började knipa fick jag nys om av en belackare att det var kris  för tiken och att ägaren inte kunde ha henne kvar och såg ingen annan utväg än avlivning.

Men gud hur kan man ens tänka tanken ( vilket vi fått erfara nyligen vid två andra tillfällen att det inte är ovanligt när man står  inför ett kritiskt faktum) nåja mitt hjärta blödde och jag sa ta hit henne ( trots att jag visste att Lasse skulle bli galen , inte en Dobermann till i huset vi har haft nog av det blev hans svar.

Som alltid så låtsas jag inte lyssna på det örat så jag säger att kom med henne så ska vi se vad vi ska göra med henne. Jag kunde alltid försöka sälja henne och ge förre ägaren det hon skulle ha .

 Hunden  kom en måndag och med henne kom en bur hennes tillhörigheter och en säck mat , ägaren sa att du får henne och får göra vad du vill, och så blev det .

Buren ställdes upp i vårt matrum och vips så låg hon i den, hon tyckte våra dvärgar var sååå äckliga att hon ville krypa ur sitt eget skinn.

De stora hundarna gick det bra med, inga problem alls. Efter en vecka började hon visa sitt rätta jag , vilket inte var det roligaste men det kan vi utelämna här för det är historia,  hon rymde hon sprang fram skrämde ”skiten” ur folk och fä.  Men hon fick gå i skolan här hemma tränade var dag.

Hon fick lära sig att vara fokuserad och att lyssna på mina kommandon och bara ge henne lugn och tillit.

Efter en månad bestämde vi oss för att visa henne, jag ansåg att hon var trygg  i sin själ  om dock lite tunn utanpå jackan fortfarande, men hon var en ung hund som behövde tid.

Och det fick hon, samtidigt som hon visades .

Men hennes första utställning glömmer jag aldrig, en snygg ung Dobermann showas som de amerikanska hundarna likt en staty stod hon i ringen inte berörd av ngt mer än fokuseringen på handlern. Den premiären visades hon av vår bonus son Marc med XLNT presentation.

Hon uppförde sej helt otroligt vilket det talades om och redan där fick hon sin fan club. Och den personen som haft henne på foder måste ha satt saliven i vrångstrupen.

Nästa gång hon visade så blev det en ung tjej som heter Elli som höll i Litka och det var en syn för gudar alla ville titta på henne och så blev hon BIM.

detta är från den showen Elli visade Litka tyvärr är hon ej med på bilden

Så pågick det under försommaren , men jag ville ha ngn som kunde ha hand om henne för utställning under en hel säsong.

Då stod hon där framför mej en lång vacker dam som jag träffat och frågat om hon vill hjälpa till och visa ZANTANAS hundar, jag själv var för stor för tung och framför allt för gammal för detta( gammal och framförallt fet ska man inte guppa runt i en ring likt en valross)  jag har lite självdisciplin.

Hon sa: ja det kan jag , och så var faktumet klart Jeanette Spångberg äntrade vårt liv drog fram som en storm och så var hon också en ” dotter ” i huset ,hur naturligt som helst.

stil studie av Litka & Jeanette


Och så blev det, hon matchade Litka hela säsongen 2007 hon tog hem henne tränade med henne gjorde viltspår och blev champion.

Hon gick från seger till seger och trots de mindre bra förtjänsterna i hennes konstruktion så förbi såg man detta ,då man såg fler kvalitéer hos henne.

 Kan bara buga och bocka för alla de superlativ Litka fick av domare som dömt henne och såg i hennes blick att den tiken hon är speciell både till kropp och själ.

Och det var hon, Litka tog sin omgivning med storm, hon lärde folk som var rädd för rasen att ta på henne och kela med henne hon var en snäll hund som  kunde låta som ett monster med all sin kraft men när utfallet kom så blev det just inget mer än bara vrååååååååååål hon stannade och såg ut som om hon tänkte, fan blir du inte rädd, har mor pratat om mej redan-

Hon var en sammets jacka hon bar den kostymen med heder hon var en snigel både till namn och utseende hon hade ett hjärta av guld, hon hade det inristat på sin länd , just ett hjärta

 Det var en sorg att hon aldrig fick valpar , hon hade såå mycket goda egenskaper rakt igenom  som hund, hon skulle aldrig börja en fight men hon vek heller inte undan och kunde vara kort i stubinen men alltid ärlig

Varför är då livet så orättvist och så kasst en hund som gjort så mkt för många och givit så mycket till de som behövt henne.

När vår nya flicka kom till oss så var hon rädd osäker gillade inte mörker och stängda dörrar. och eviga mardrömmar. Men då klev Litka in i hennes rum lade sej tätt bredvid henne  efter tre veckor sov flickan med tyst  och mörkt rum med en trygg hund i sängen.

Och vartefter tiden gick så blev lilla bättre och Litka lade sej i sin bedd på golvet och där sov hon sen varje natt. hon tog hand om ngn, när detta nu har hänt bevar jag för hur det ska gå för jag har sällan sett barn efter så kort tid bli sååå ledsen och förtvivlad ,  vilket bevisar att vissa individer har en helande och bevakande kraft., Det var Litkas lott i livet att vara extra rädd om de som behövde hennes väsen runt sej.

Men änglarna hade en annan plan för henne och det vet jag inte vad det kan vara eller varför , våra hundar blir gamla och håller sej i gott trim även i hög ålder.

Men denna gång gick det fel någonstans.

Litka blev för tre veckor sen så trött och drack vatten i stor mängd  lite lätt irriterad och ville vara ifred ville inte leka med sin väpnare  Riesen tiken Diva utan dom pickade fighter med varandra . vilket jag trodde berodde på att Litka var skendräktig . då var hon en pina och  hade jätte många Mituldor och Megaser ( låssas valpar)

 Men det eskalerade snabbt i förra veckan vilket gjorde att vi bestämde med vår Vet. Att ta prover, vilket vi gjorde i går. Efter ett par timmas så får vi reda på att prognosen är dålig men för säkerhets skull  ville man ta mer  prover i morse, då kom smällen ett par timmar senare levern hade lagt av det fanns ingen infektion och man såg tumörer i buken.

Som om detta inte räckte man hittade och en svår långt gången spondylos på hela ryggraden

 Jag sa direkt att vi kommer och säger adjö till henne,

 Hon var redan då så dålig att dom ville inte vakna ordentligt. Hon var alldeles gul i kroppen och slemhinnor jag fick en chock av att se henne det var som om allt exploderat inne i hennes kropp när levern inte längre kunde jobba . Jag kastade mej på golvet tog henne i min famn ,Flickorna och Lasse satt också där och vi bara grät men visste att detta var det enda rätta eller den enda utvägen ur livet att få kliva över med en ängel på andra sidan .

Sitta på ett moln och vaka över min dotter och alla andra som behövde hennes beskydd.

Utan att ha ont och bara ha det som pojkarna i Nangijala .

Litka är och förblir den mest fantastiska hund jag haft runt mej ( och det har varit många under 40 år ) men ingen jag varit så stolt över att äga. eller fått äran att leva med.

Jag sa i en intervju att :valet var vi eller himlen, och vi valde henne och älskade henne men vi fick bara tre år med henne för ngn  för ngn från REGNBÅGSLANDET  kom idag  kl. 13,00  och hämtade hem henne.

Varför får jag aldrig svar på men jag har känslan av att finns det en GUD så är det en hon och hon gillar inte mej för jag reser mej upp varje smäll jag får, men dennaa gång vet jag inte om jag orkar resa mej.

Farväl min vackra Sammets Jacka min söta lilla snigel som  kom från Italiens fagra land och lyste upp tillvaron här hos oss alla runt dej

Du sitter nu i mitt hjärta för alltid och ag ler trots min smärta när jag tänker på ditt vackra välformade hjärta på din länd.  Tack för tiden jag fick uppleva med dej Du berikade mitt liv hundägare -      

Hur hysterisk har denna dag varit, uppe med tuppen ge djuren mat, rasta ordna med disk, fara i säng en stund för hjärtat ville hoppa ur munnen, somna som en stock Så nu blir det samma rutin som förr, inget händer före kl. 11.00 i denna familj

Måste få ordning på detta hoppande heart.

Sen ramlade det in vänner först kom lilla Zorro som har en fistel i rumpan som blev rengjord och lite rensning av överflödig päls. Sen kom nästa vän för att bada sin ryss å ´gud så fin hon blev. Den matten kan sköta en ryss päls. DU ÄR DUKTIG Karin

Senare kom nästa en inackordering som kom från Japan,( hund alltså )och var 10 år jättegullig

Han fixade detta ned flocken utan snack inget bråk här inte .

Nästa som kom var min vän Marie-Louise som hämtade sina fyrfota ungar och tog en fika med oss. Hon är ju snabb i mun och rolig, under tiden vi fikade, for Lasse och hämtade vår bil som varit på service under dagen.

När han gick så drog han handen i fickan och fick upp en hals tablett som for i golvet. (VILKET HAN INTE NOT,) då jag hittade den sa jag : detta är väl Lasse i ett nötskal, men då svarade M-L snabbt nej Mona det är en karamell--- hur kul är du då M-L jag skrattar fortfarande. Hua ett glas vin till maten ibland, är inte bra för mej, för min tarm fixar ju inte mkt kan jag säga. ha ha ha  ha,

Nu har jag berättat vad som hänt i dag utom att min go’a Victor har gjort nya avtal åt oss.

Asså, jag har två tokiga töser bakom min rygg, som e ute på linan och helt plötsligt så börjar de att sjunga helt galet. Fattar ni hur kul dessa två har, och hur väl de kompletterar varandra,

Fler tjejer som ha ramlat och är havererade skulle få ha det så här , de är  så gulliga busiga och lite bråkiga med varandra precis som det ska vara.

Ja detta har varit en fnurrig dag, så nu ska jag sätta mej framför TV:n och slöa sen natta djuren och gå i säng.

Vi hörs snart igen , be safe out  there / er mor i skogen

Läs gärna flickornas blogg: nataliebrglund.blogg.se ...... mmwesterberg.blogg.se

 Ja och så gjorde jag  det igen , fattar inte vad som händer med mina fingrar, jag pillar och så säger det vips så har jag haft bort mitt inlägg.

Nu gör jag som alltid ett dokument som kopieras till min blogg.

Synd att ni inte fick läsa det inlägget för lite galen är jag i all bedrövelse.

Istället för att bli sur så skrattar jag så jag  ligger vikt över tangentbordet, det behövs inte mkt ibland för skratt nerven ska få sitt.

En skön helg har vi alla fall haft med lata dagar och lugnt i huset, nästan lite för tyst, mina flickor har suttit och skrivit bloggar och grejat med sina datorer

Själv har jag varit på FB och lärt mej nya grejer, och ska man tro alla quiz så är jag nog den mest fantastiska förträffliga människa på denna sidan av planeten och inte nog med detta jag är jag bara 40 år  och oöverträffat snygg också.

Skämt å´ sido  hoppas ni förstår ironin i raderna ovanför.

Vi har haft besök en dag  i helgen av intressenter för en liten dvärg , jättegulliga människor , så vi får hoppas att de gillar läget och vill ha den lille gossen, blir det så, flyttar han nästa vecka .

En liten dvärg flicka flyttade i dag, dom är visserligen snart ett år men vi kan inte samla alla djuren hemma trots att vi inte vill ha fler foder-värdar, så blev det så men denna dam. Men jag är inte orolig att ngt otillbörligt ska ske. Funkar det och dom gillar varandra så får hon ett avtal i handen och det behöver ingen oroa sej för. Överkörd blir jag inte fler gånger, ty nu är mina liv förverkade. Och dom som anklagade mej vann varken slaget eller kriget men dom lyckades få mej på fall.

Nåja nog om detta för denna gång.

Vad har mer hänt under dessa dagar jag inte skrivit, inte så mkt faktiskt, ja, jo det händer alltid ngt varje dag. Har man två unga damer i huset så har man aldrig tråkigt kan jag säga, dessa tjejer är inte som andra dom är hellre hemma och babblar med oss eller tittar på film än vara på byn, men de får den stimulans som behövs i skolan ha ha ha.

Den lilla Marielle hon bloggar och designar Natalies blogg Tjejerna har en tävling om vem som har flest läsare, dessa tävlingar men kul är det, och duktiga är dom så är ni intresserade så ta en titt man blir rörd av att läsa det som skrivs och hur sunt dom ser på livet i synnerhet den 18 åriga damen, vi kan inte vara mer stolta över vad som sker med dessa flickor men som vi säger det blir bra när de hamnar på rätt ställe vid rätt tidpunkt, då vaknar deras sinnen till fullo.

Hörde på nyheterna i kväll att människan behöver grönområden för att må bra och hålla sej frisk. Som om det var en nyhet---

Klart är, att får man lugn, harmoni och en fast punkt i livet, så gör det människan mer fokuserad på att återhämta sej från ilska, frustration och osäkerhet, och framför allt rädslan att bli övergiven när man gör ngt fel.

 Det blir lättare att ge ungdomarna styrka att våga vara sej själv utan att vara rädd känna sej utanför, eller äta medicin för att orka leva.

Att vara mobbad undergiven rädd och förvirrad av livet kan vara en ung människas värsta fiende, får man bara bort den känslan så har man börjat en lång resa tillbaka till sej själv

Vad kan då vara bättre än ---  Kärlek tillit, mat och sömn, en egen säng i ett eget rum med sina egna prylar.

Jo sin familj som tror på att man kommer tillbaka och att man är någon som man tror på.

Det ska nog vara ett paradis med grönska och skog med fågelkvitter och en skön doft av livet.

Detta är vad vi tror på och har erfarenhet av.

Att det hjälper dessa trasiga tjejer eller varför inte en trasig vän eller en hund som inte mår bra.I min värld så blir man som de man har runt sej  för sitt arv har man redan klart.

Eller vad tror ni?  

Gott folk nu blir det sängen, djuren är rastade och nattade, far i huset har hämtat den äldre unga damen (fnisfniss) i bowlinghallen, nu ska dom se en film sen sängen.

Ja dom har lov nu, så kul får dom hela denna vecka .

 Så är det slut för denna gång, för nu ska mor i skogen sova.

Detta med att skriva dagbok är inte riktigt min grej , jag tycker att tiden inte räcker till och att jag inte har så mycket att berätta, förutom när jag blir ilsk eller förfördelad. Vara försynt och tystlåten har jag bara varit som barn av rädsla och förtryck. Jag anses väl idag som obekväm då jag säger vad jag tänker och tycker utan för den skull sakna empati och ödmjukhet.

Nåja nu har jag förstått av mina medlemmar av klubben Mor i skogen saknar mina bloggar och allt som rör sej runt min person. Och det vill inte säga lite, jag är smått galen sanslös och ibland hämningslöst vild. Men att detta av ålder nertonats lite så har jag kanske blivit lite lat  och orkar inte lägga ner så mkt energi på allt dumt som  finns runt ens  person och liv. Att jag genomgått ganska mkt skit genom åren har ju gjort den jag är idag och jag får fortfarande smällar  men reser mej snabbt  upp , helst nu när jag är lättare så där en 50 kg på ålderns höst.

Jag har i dagarna varit på sjukhuset fram & åter för lite tester av mitt hjärta och fått apparatur för att mäta långtids EKG på mej då man hittat förmaksflimmer som stökar ordentligt och det är detta jag bara måste berätta om, eller runt vilket visar att man må bjuda på sej själv.

När jag kom till sjukhuset i går så hade jag ( och Lasse) läst på kallelsen att jag skulle vara(trodde jag ) på avd,97 jag blev inlagd på  när detta började med hjärtat igen. Men så  var det nu inte för jag hade inte läst allt som stod på pappret och därför var jag först på avd och blev efter utredda misstag sänd ner till fyslab.

Och här börjar min historia. In kom jag till receptionen med andan i halsen då jag skulle varit där 09.00 och kl. var nu 9.20 vilket den surmulna damen påpekade för mej vilket fick mej att säga, du jag kommer inteförsent jag kom fel och har varit här sen kl 9 – varpå damen glor på mej ringer upp den person som ska sätta på mej apparaturen och hon fräser ngt i luren ohörbart dock  men kom ut men en farlig fart och ropade på mej . Sur som en ättiksgurka, förmodligen bitter på livet ovanpå det. Men jag sken som en sol och tänkte att här får man nog hålla sej på mattan,  och det gick tror ni –nä nä ,inte jag inte, så jag babblade på om trafiken väder och lamslagenheten hos människan och kollektivtrafiken i detta kaos  men hon bistod bara med ett stoneface och kommentaren att jag allatycks vara sena idag och jag är den som blir drabbad av det  … ddddddddaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa ho cares, det är hennes jobb till kl !700 fömodligen  så det är bara att le mot patienterna och vara trevlig, vad hade hänt om jag varit ngn annan  liten varelse osäker och rädd , det hade inte varit kul

Men efter en stund så lyckades jag trampa på rätt tå för hon började mjukna och prata och var faktiskt riktigt trevlig de sista tio minuterna hon visade ett papper där jag skulle notera aktiviteterna hemma och under natten ( ja ja inte dom akt, utan den vägen för toa besök o dyl . men som sagt det finns brokiga får i vår herres hage .

 

Och då kommer jag osökt till FÅR,  ni vet cheap…

Eftresom jag glömt pappret hemma lovade jag att scanna det och sända det per mail till den unga  dam som idag tog hand om mej ,frigjorde mej från apparturen tack för all hjälp Martina du var en skön upplevelse precis det jag är van att uppleva på DANDERYDS SJUKHUS. Vilket jag också gjorde med ett undandtag. Jag scannade fler dokument samtidigt och glömde naturligtvis trycka på klar knappen mellan dokumenten, haha ha å´´´vad var det som nu  var så kul .JO jag scannade ett dokument som skulle till TELE 2 Support till en gullig röst jag pratat med tillhörande en kille, ung förmodar jag  vid namn Mattias samtidigt  som de papper som skulle till sjukhuset. He he he he, jo visst, Mattias fick ALLA PAPPER  så  support på TELE 2 har nog legat i skratt kramp över vad jag noterat om mej själv under ett dygn varpå jag kände nödgad att maila och förklara vad  jag gjort, och det till en komplett främling, men kul hade jag under tiden jag skrev och vred mej själv i skratt så tårarna rann för detta är såååå typiskt  mej det är ytterligare ett bevis på att jag är jag och jag är Mona,

 Å´då måste jag bara få skriva i de sista raderna för idag jag gjorde ett intressant möte via tv idag( i programmet efter tio med Malou von Sivers)   med min, nu stora idol BJÖRN RANELID å´´´ vilken man, människa och författare har sett honom vid ett par tillfällen på tv och fascinerats av vilken ljuvlig människa ,en empatisk ödmjuk och egotrippad man som står med båda fötterna på jorden och står för det oj sånt går jag igång på och jag skulle ge mycket för att få hans nya bok signerad och komma i kontakt med honom då jag i sista ordet hörde att han vill hjälpa gymnasieelever som vill författa och som hanterar mobbing och utsatta barn i samhället vilken otrolig  godhjärtad man .

Vi har ju en liten författarina i hemmet ett begåvat stycke bonus barn ( förlåt Ragnhild att jag lånar din unge) som får vem som helst att tappa hakan av hennes vilja att göra ngt av sitt liv. Under tio månader har vi bara gått från klarhet till klarhet och allt jobb har hon själv gjort men vi står bakom och håller i till vingarna torkat och hon kan flyga själv,

Under trettio år har vi haft flickor som kommit och gått vissa varit längre än andra,

 Kan inte tänka mej en middag utan ”VÅRA” flickor och deras dråpliga komments hör här , äldsta flickan frågar mej . Mona om du fick vara en av alla hundar här hemma för en dag  vilken hund skulle du vilja vara. Snabbt utan tanke.TOFFLAN för hon är med överallt flyger över bord och bänkar stjäl mat som en korp och tar konsekvenserna av det magont som blir efter en chockld ask av modell större  den hunden är min idol också helt galen orädd och har grav AD HD vilket är ett måste för att regera i denna fyrfota flock kunde hon så skulle hon likt en ödla gå på två ben då man ser mer och inte missa sså mkt i livet…, men varför säger tösen, hon är ju aldrig mätt  och belåten, nä det var ju just det , inte jag heller för.  Dom är sååå ljuvliga nu är de två kvar en 18 åring och en 16 åring och fy för den lede den dagen de vill flytta ur sitt bo, å´vad jag önskar jag vore en skata ,  ja för de barnen håller sej runt föräldrarna länge och lever ofta i nya par där de föds .gode tid vilken stor gård vi skulle ha hur många hus som helst. Men alltför mina flickor och hundar.

Jag är så förbannad, besviken ,ledsen och förtvivlad

Vad händer med vårt samhälle och Sverige, ska vi bli ett hunsat folk med en diktatorisk hand?

Å´ ena sidan så ska vi hålla mördare under fötterna för att de har inte någon förklaring till det de gjort.

Är en människa våldsbenägen och det går till mord skall denne ha straff inte vård!

Alla kan vi bli förbannade och riva i men vi hoppas då på att det finns en spärr så vi kan hindras från att göra mer skada en nöden kräver, men å andra sidan vad vet jag ,är bara en funderare i ämnet.

Sen har vi nästa ämne och det är dessa klåpare som inte har mycket att göra i livet för att må bra, än att syssla med angiveri och tar i så skjortans knappar far all världens väg, vilka idioter!!!!!!

Ta och titta i deras byrålådor så ska ni se, för den som befinner sej perfekt själv har mest att dölja.

Ja nu tänker ni, vad babblar/skriver hon om. Jo LÄNSSTYRELSENS framfart hos uppfödare av hundar runt om i landet.

Tack snälla hundsports skribent för denna debatt artikel. Man blir mörkrädd när man ser och läser vad dom ställer till med, här finns konsulenter i vår organisation som håller koll, räcker inte detta? Utan vi ska ha polis, läns vet. och kontrollanter som kastar sej in i ens hem och anklagar en för djurplågeri och vanvård.

Där står man helt rättslös känns det som, man blir tagen på sängen vilket gör att det tar ett tag innan man fattar sej och ställer frågor.

Jag känner mej förskonad när jag läser artikeln om vad som hänt uppfödare runt om i landet, ska det få vara så här- ska vi känna oss rättslösa mot denna myndighet.

Jag har också haft besök av dom, inte vi, Kenneln utan Jag Mona Uddenholm.
Den mest förfärliga människa som finns i hundbranschen, jag har ett så sömlöst samvete så ni anar inte, jag har hundar inlåsta i burar, jag har mörka små boxar som inte håller måtten jag har djurhållning under all kritik dessutom har jag en liten ”kappad” hund (  hjärnan har inte sagt att bakbenen kan man röra på och stå upp) som är tre år, hon är the leader i flocken , lika händig som de fullkomna, hon går själv ner och även upp för trappor om hon måste.

Det är upp till var och en att ha en åsikt om detta, men vi har gjort valet att ge henne ett drägligt liv ,den dagen det inte fungerar får hon gå till himlen men hon är funktionell organiskt och mentalt som vilken galen dvärgschnauzer som helst och mer älskad av alla än man trodde var möjligt, hon är en ”hundunge” att beundra. Aldrig sjuk, aldrig deppig, aldrig hindrad att göra det de andra hundarna gör.

Hon springer över stock och sten och ingen "best" i huset är stor nog för hennes härskande.

Ändå……………finns det de som har den smärtsamma elakheten att säga att Tuulikki lider Hon skall enligt angivarna ha avföring och urin på sej konstant  ( har aldrig hänt ,hon sköter sej som de andra djuren ) hon skall även ha köttsår på mage och benen!!!!!!!(Hon är mer välpälsad än många,  tät päls ända upp på magen.

Fattar ni vad det smärtar och detta visste dessa angivare, att ska vi eliminera den kärringen så tar vi det som gör mest ont, hennes hundar och ”hennes” barn.

Nu ska jag dessutom utlämna mej och säga att jag inte har gråtit så mycket sen min dotter dog för 23 år sen, och alla som känner mej vet att jag är en känslomänniska i alla lägen. Detta var bara en del jag var anklagad för, och gud vet hur man gör för att värja sej. Inte jag, den styrkan fick jag inte.

Att vara så gemen och svartsjuk fattar jag inte, och allt detta för att jag inte skrivit avtal med dessa angivare.

Och hur tror de att det ser ut för dem? Jag kan vara utan dessa tikar men fortfarande så är det i lagens mening mina och stulna men vet ni, det skiter jag i .för jag bjuder på dessa två tikar. Har inget behov av att slå med samma mynt som dessa angivare gjort.

Jag går vidare i livet. För till syvende och sist så vet ju jag,att dessa hundflickor sköts ypperligt och det är och har alltid varit det viktigaste för oss.

Men fortfarande är företaget blåst på 25000;- f´låt en oreglerad skuld gör att det är 23,000:-Även det lever vi med och klara oss utan .

Att föda upp hundar ska vara stimulerande och förståndigt, ett kärleksförhållande till alla parter.

Men som goda vänner i branschen sa en gång för längesen Mona stå vänd åt sidan  hela tiden med ögon i nacken , så du är beredd när dolken i ryggen kommer,  men se, jag var inte det

Trots att vi varit med så länge har jag aldrig märkt att det blåser så hårt på toppen ,visste  inte att  jag hade så mycket styrka kvar i mina raser.

Med detta vill jag säga, att jag hoppas detta med Länsstyrelsens framfart blir hanterat i  de högsta instanser som finns med pekfinger.

Personligen tror jag att vi hundägare/uppfödare är ett bra släkte ,men vad gör man åt dessa djurplågare i och på gårdar där hela djurbesättningar ligger döda, det skiter man i, men ogrundat angiveri det hanterar man snabbt med buller, bång och polis.Fy F-N säger jag.

 Så alla ni som är där ute och gör ett heders värt jobb i vår organisation SKK ställ upp för oss som sköter vårt jobb och som lever älskar och lider med  våra djur.

Låt det inte gå så långt att vi fråntas djuren bara för att statuera exempel.

Så be strong n´feel the force

Mor I skogen.                      (som sover gott med hundar i sängen och runt sej i huset)     

Hallå igen,

Man undrar när det ska sluta snöa-- eller bli milt och våren snart titta fram.

Sitter här själv så när som på hundarna där den yngsta leker med en aktiverings leksak, tänk att vissa valpar kan roa sej själv --de andra ligger utspridda lite här och där det är nästan natt tyst runt oss.

Flickorna har nu åkt på vart sitt event --den lilla 15 åringen har åkt hem till sin mor för att fira sin 16 årsdag i helgen ( hon fyller på måndag).Den äldre som fyllde 18 i veckan ska nu på kryssning med sin familj.( parta på gumman det förtjänar du HA KUUUL!!!)

Underbart att de har möjlihet att umgås med sina familjer i en bra relation, inte alla som har den valmöjligheten av de som placeras i familjehem -.men här är båda familjerna rara goda människor som är delaktiga i vad som händer deras döttrar till det bättre.

Vilket gör oss glada.

Vad annars har hänt,-- fick besök av min svärdotter ( Kims Anna) hon hämtade sina hundar som varit hos oss under tiden de varit bortresta.

Anna är en underbar upplevelse som man bara kan älska på gott och ont-- för det gör ont ibland att bli påmind om hur det var när jag själv var ung-- sonen har hittat sin soulmate och jag oxå (Älskar er alla)

Men jag saknar en som skulle vara med nu mer än någonsin-- min dotter Jeanette ---fy vad det gör ont ibland, men nu kan jag hantera det bättre--pratar mer öppet om henne, synd att ödet hade andra planer för henne, för idag känns det som om jag skulle vilja vara där hon är, för det smärtar i min kropp och själ-

oftare nu än vanligt , därav den otippade anledningen att JAG i september lät tatuera mej .

Helt galet helt vansinnigt men som den jag är,så har jag väl bestämt mej för en sak så ska det bli så.

Jag bara vaknade en morgon med känslan att jag var tvungen att göra upp med min smärta och sorg efter 22 år, där jag knappt klarat av att prata om henne inte titta på livet med henne före den 4/4 1987.

jag bestämde att nu skulle hon sitta på min axel likt den ängel hon var och representerar för mej-- min väktare och healare-(Hon skulle bli 40 i år) detta är till minne av henne

Men att jag --MONA-- skulle falla för att gå till en tatuerare är helt galet ,

Hur som haver jag fick på hejat av en "vän" styrkan att gå till Teds Tatoo --jag en äldre kvinna med alla konstens ursäkter för att ens ha en bild på min kropp,

Killen som tog emot var såå rar och ville att jag skulle skriva ner exakt vad jag vile ha och hur den skulle se ut.

Sagt och gjort två månader senare satt den där- om ej på axeln, men väl där den hör hemma , och resultatet är oxå registrerat ( vilket man heller aldrig skulle tro om mej ) här på min blogg, så slipper man ha funderingar runt detta besynnerliga beteende från mej, så jag hoppas att man ursäktar mej att behöva se en del av min kropp på bild så här , men jag är srolt över den och det står jag för.

Ja nu tror jag att vi slutar för idag ska laga mat och se till att fyrfotingarna får mat och gud bevars, rent vatten i sina skålar, så det oxå finns registrerat-- att de får dricka obehindrat i detta hus både barn och djur när det kommer till vatten vill säga he he he.

tjing tjing Mona

Och vem är jag då-- jo, Mona Uddenholm, Mamma MU, Mor i skogen eller ja vad det är ni kallar mej .
Men för er alla som inte träffat på mej tidigare så är jag just bara det-- Mamma, bonus mamma, Farmor bonus farmor och bonus mormor.

Och enträgen fosil till gammal uppfödare och ägare av hundar i snart 40 år under prefixet ZANTANA.
I huvudsak så är det svart Riesenschnauzer som är synonymt med mej, men familjen består av dvärgschnauzer och en Svart Rysk Terrier .
Jag har genom åren oxå trimmat en hel del hundar men detta är nu bara för familjens hundar.
Skall förtydliga mej lite  om hunderiet vid annat tillfälle .
Min andra passion är människor -- och i detta fall unga människor , flickor som farit illa eller som bara inte kan hantera livet, koderna, och ha inre styrka att stå emot, eller bara inte fått höra att dom kan , att dom duger, eller när det skiter sej för dom så sviker den vuxna inte.
 
Detta är ett ämne som jag kommer att avhandla mycket och ofta, nu när jag skriver så bubblar det i mej för jag har massor att fundera över med min dagbok.
livet är tufft inte lätt att leva---men vem sa att det skulle vara enkelt.

Det har blivit 18 barn, varav 15 andras eller som vi kallar dom bonus barn och tre eget levererade :-)
Av bonus barnen blir den yngsta  16 på måndag ( Hon har designat min blogg)den äldre flickan blev 18 och myndig igår, hurra hurra- hon är en liten docka som kommit en lång bit på väg och är nog snart flygfärdig.
Hoppas att det tar ett tag för dessa två lyser upp tillvaron med många glada skratt och svängningar.
Detta får räcka för denna  gång-- vi hörs snart igen-
kram kram Mona