Hur ska man beskriva denna smärta fattar jag inte , jag trodde jag var immun mot den, har man förlorat ett barn så finns det inget annat som kan vara så smärtsamt,

Men smärta ter sej på olika sätt och det ena förtar aldrig det andra, men att detta skulle göra så ont visste jag inte.

Jag har alltid varit blödig med mina djur och vill att de ska ha det bra och må bra och leva länge Allt detta har varit uppfyllt men nu har vi råkat på en ond cirkel som håller i sej och det hårt.

Men jag är sååå förtvivlad och förbannad  , förbannad för jag vet vad som händer nu . innan jag drar berättelsen om min snigel ska jag bara spy ut min sorg och ilska mot de belackare och angivare som nu kommer att sitta och klappa händer hoppa jämfota  över vad som just hänt och vem det har hänt --men klappa ni --- jag är inte färdig än för detta satte mer fyr än ngt annat och nu är jag frustrerat ledsen över hur jävla dum man kan vara som människa eller som de människor som nu skadat oss så illa men kom igen ni VI ÄR BEREDDA!!!!!!!!!

Ska nu berätta sannsagan om den bruna SNIGELN ( Ulitka) som kom in i vårt liv med studs i benen.

Blev av hennes förra ägare tillfrågad om jag kunde ha hennes Dobermann då hon skulle resa bort ,Hon hade bott i Italien och där köpt denna tik men kom hem till Sverige för att finna att det var inte här hon skulle bo.

En skilsmässa gjorde att hon inte kunde ha hunden kvar och då försökte först sätta ut henne hos fodervärd, men fick tillbaka henne på grund av att fodervärden ansåg att hunden:” var dum i huvudet”, osocial och aggressiv.

Hunden kom tillbaka till ägaren och blev där en kortare tid varpå det annonserades och försök till försäljning .

Men ingen visade seriöst intresse för hunden, vilket jag kan förstå då en två årig Dobermann som är understimulerad är mer högt än lågt ( vilket visar sej i statistiken för omplacering av unga ”Dobbisar”)

Med facit i hand idag så vet jag varför ingen köpte henne, hon var inte registrerad i Sverige hade inga papper förutom Italienska stamtavlan vilket gör att det blir svårt att fåhunden såld .

När det började knipa fick jag nys om av en belackare att det var kris  för tiken och att ägaren inte kunde ha henne kvar och såg ingen annan utväg än avlivning.

Men gud hur kan man ens tänka tanken ( vilket vi fått erfara nyligen vid två andra tillfällen att det inte är ovanligt när man står  inför ett kritiskt faktum) nåja mitt hjärta blödde och jag sa ta hit henne ( trots att jag visste att Lasse skulle bli galen , inte en Dobermann till i huset vi har haft nog av det blev hans svar.

Som alltid så låtsas jag inte lyssna på det örat så jag säger att kom med henne så ska vi se vad vi ska göra med henne. Jag kunde alltid försöka sälja henne och ge förre ägaren det hon skulle ha .

 Hunden  kom en måndag och med henne kom en bur hennes tillhörigheter och en säck mat , ägaren sa att du får henne och får göra vad du vill, och så blev det .

Buren ställdes upp i vårt matrum och vips så låg hon i den, hon tyckte våra dvärgar var sååå äckliga att hon ville krypa ur sitt eget skinn.

De stora hundarna gick det bra med, inga problem alls. Efter en vecka började hon visa sitt rätta jag , vilket inte var det roligaste men det kan vi utelämna här för det är historia,  hon rymde hon sprang fram skrämde ”skiten” ur folk och fä.  Men hon fick gå i skolan här hemma tränade var dag.

Hon fick lära sig att vara fokuserad och att lyssna på mina kommandon och bara ge henne lugn och tillit.

Efter en månad bestämde vi oss för att visa henne, jag ansåg att hon var trygg  i sin själ  om dock lite tunn utanpå jackan fortfarande, men hon var en ung hund som behövde tid.

Och det fick hon, samtidigt som hon visades .

Men hennes första utställning glömmer jag aldrig, en snygg ung Dobermann showas som de amerikanska hundarna likt en staty stod hon i ringen inte berörd av ngt mer än fokuseringen på handlern. Den premiären visades hon av vår bonus son Marc med XLNT presentation.

Hon uppförde sej helt otroligt vilket det talades om och redan där fick hon sin fan club. Och den personen som haft henne på foder måste ha satt saliven i vrångstrupen.

Nästa gång hon visade så blev det en ung tjej som heter Elli som höll i Litka och det var en syn för gudar alla ville titta på henne och så blev hon BIM.

detta är från den showen Elli visade Litka tyvärr är hon ej med på bilden

Så pågick det under försommaren , men jag ville ha ngn som kunde ha hand om henne för utställning under en hel säsong.

Då stod hon där framför mej en lång vacker dam som jag träffat och frågat om hon vill hjälpa till och visa ZANTANAS hundar, jag själv var för stor för tung och framför allt för gammal för detta( gammal och framförallt fet ska man inte guppa runt i en ring likt en valross)  jag har lite självdisciplin.

Hon sa: ja det kan jag , och så var faktumet klart Jeanette Spångberg äntrade vårt liv drog fram som en storm och så var hon också en ” dotter ” i huset ,hur naturligt som helst.

stil studie av Litka & Jeanette


Och så blev det, hon matchade Litka hela säsongen 2007 hon tog hem henne tränade med henne gjorde viltspår och blev champion.

Hon gick från seger till seger och trots de mindre bra förtjänsterna i hennes konstruktion så förbi såg man detta ,då man såg fler kvalitéer hos henne.

 Kan bara buga och bocka för alla de superlativ Litka fick av domare som dömt henne och såg i hennes blick att den tiken hon är speciell både till kropp och själ.

Och det var hon, Litka tog sin omgivning med storm, hon lärde folk som var rädd för rasen att ta på henne och kela med henne hon var en snäll hund som  kunde låta som ett monster med all sin kraft men när utfallet kom så blev det just inget mer än bara vrååååååååååål hon stannade och såg ut som om hon tänkte, fan blir du inte rädd, har mor pratat om mej redan-

Hon var en sammets jacka hon bar den kostymen med heder hon var en snigel både till namn och utseende hon hade ett hjärta av guld, hon hade det inristat på sin länd , just ett hjärta

 Det var en sorg att hon aldrig fick valpar , hon hade såå mycket goda egenskaper rakt igenom  som hund, hon skulle aldrig börja en fight men hon vek heller inte undan och kunde vara kort i stubinen men alltid ärlig

Varför är då livet så orättvist och så kasst en hund som gjort så mkt för många och givit så mycket till de som behövt henne.

När vår nya flicka kom till oss så var hon rädd osäker gillade inte mörker och stängda dörrar. och eviga mardrömmar. Men då klev Litka in i hennes rum lade sej tätt bredvid henne  efter tre veckor sov flickan med tyst  och mörkt rum med en trygg hund i sängen.

Och vartefter tiden gick så blev lilla bättre och Litka lade sej i sin bedd på golvet och där sov hon sen varje natt. hon tog hand om ngn, när detta nu har hänt bevar jag för hur det ska gå för jag har sällan sett barn efter så kort tid bli sååå ledsen och förtvivlad ,  vilket bevisar att vissa individer har en helande och bevakande kraft., Det var Litkas lott i livet att vara extra rädd om de som behövde hennes väsen runt sej.

Men änglarna hade en annan plan för henne och det vet jag inte vad det kan vara eller varför , våra hundar blir gamla och håller sej i gott trim även i hög ålder.

Men denna gång gick det fel någonstans.

Litka blev för tre veckor sen så trött och drack vatten i stor mängd  lite lätt irriterad och ville vara ifred ville inte leka med sin väpnare  Riesen tiken Diva utan dom pickade fighter med varandra . vilket jag trodde berodde på att Litka var skendräktig . då var hon en pina och  hade jätte många Mituldor och Megaser ( låssas valpar)

 Men det eskalerade snabbt i förra veckan vilket gjorde att vi bestämde med vår Vet. Att ta prover, vilket vi gjorde i går. Efter ett par timmas så får vi reda på att prognosen är dålig men för säkerhets skull  ville man ta mer  prover i morse, då kom smällen ett par timmar senare levern hade lagt av det fanns ingen infektion och man såg tumörer i buken.

Som om detta inte räckte man hittade och en svår långt gången spondylos på hela ryggraden

 Jag sa direkt att vi kommer och säger adjö till henne,

 Hon var redan då så dålig att dom ville inte vakna ordentligt. Hon var alldeles gul i kroppen och slemhinnor jag fick en chock av att se henne det var som om allt exploderat inne i hennes kropp när levern inte längre kunde jobba . Jag kastade mej på golvet tog henne i min famn ,Flickorna och Lasse satt också där och vi bara grät men visste att detta var det enda rätta eller den enda utvägen ur livet att få kliva över med en ängel på andra sidan .

Sitta på ett moln och vaka över min dotter och alla andra som behövde hennes beskydd.

Utan att ha ont och bara ha det som pojkarna i Nangijala .

Litka är och förblir den mest fantastiska hund jag haft runt mej ( och det har varit många under 40 år ) men ingen jag varit så stolt över att äga. eller fått äran att leva med.

Jag sa i en intervju att :valet var vi eller himlen, och vi valde henne och älskade henne men vi fick bara tre år med henne för ngn  för ngn från REGNBÅGSLANDET  kom idag  kl. 13,00  och hämtade hem henne.

Varför får jag aldrig svar på men jag har känslan av att finns det en GUD så är det en hon och hon gillar inte mej för jag reser mej upp varje smäll jag får, men dennaa gång vet jag inte om jag orkar resa mej.

Farväl min vackra Sammets Jacka min söta lilla snigel som  kom från Italiens fagra land och lyste upp tillvaron här hos oss alla runt dej

Du sitter nu i mitt hjärta för alltid och ag ler trots min smärta när jag tänker på ditt vackra välformade hjärta på din länd.  Tack för tiden jag fick uppleva med dej Du berikade mitt liv hundägare -